7 frågor med Anna Djerf

Hej i höstsolen!
Såhär på den senare delen av hösten kan det kännas tungt med jobb och plugg. Vad passar då inte bättre än lite onsdagsmotivation i form av 7 frågor? Denna gång har vi med oss nutritionisten Anna Djerf, egenföretagande konsult verksam inom märkning och regelverk för livsmedel. Vi hoppas att ni inspireras av Anna lika mycket som vi i styrelsen gör. Trevlig läsning!

1. Berätta lite kort om dig själv
Jag heter Anna, är 32 år och från Solna. Jag tog min kandidatexamen i nutrition 2010 och arbetar sedan fyra år tillbaka som konsult hemifrån. Sedan ett år bor jag och min man i Duved i Åre kommun. Jag tycker om att bygga och renovera hemma, vara ute i naturen och äta god mat. Det viktigaste i livet tycker jag är familj och frihet.

2. Varför valde du att läsa till nutritionist?
Under hela min uppväxt ville jag bli veterinär, och gick därför naturvetenskapliga programmet med djurinriktning i gymnasiet. En av kurserna var nutrition och jag insåg att den delen intresserade mig så mycket mer än övriga delar, men att nutrition hos människor nog var ännu mer intressant. Jag började leta efter utbildningar inom ämnet och hittade då Nutritionsprogrammet på SU som jag började hösten efter att jag tog studenten.

3. Vad jobbar du med idag och hur tog du dig dit?
Jag är idag konsult och hjälper livsmedelsföretag med regelfrågor. Mina kunder är exempelvis cafékedjor, godisproducenter, kosttillskottsdistributörer och europeiska konsultfirmor. De anlitar mig på distans per timme eller per uppdrag för att ta fram vilken information de ska ha på sina etiketter/produktförpackningar eller för frågor som rör produktinnehåll och svensk lagstiftning. All lagstiftning är på EU-nivå i första hand, men det finns också svensk nationell livsmedelslagstiftning.

Jag hittade inget kvalificerat jobb efter min kandidatexamen, så jag arbetade med annat i ett år innan jag började läsa masterprogrammet i nutrition. En termin in fick jag syn på en annons, ett kosttillskottsföretag sökte en nutritionist att jobba med regelfrågor. Jag fick ett sådant adrenalinpåslag där på tunnelbanan att jag fortfarande minns klart hur jag satt och läste annonsen om och om igen, för regelfrågor var något jag blivit intresserad av mer och mer, och det var dessutom ovanligt att ett företag sökte en nutritionist. Jag fick inte det jobbet, men faktiskt ett nästan identiskt jobb på samma företag som lades ut några veckor senare! Efter ett par år som anställd på regelavdelningen hade jag blivit självlärd märkningsansvarig och kände att jag inte kunde utvecklas mer i den takt och riktning jag ville. Samtidigt hade företagets kunder ett stort behov av hjälp med märkning och regelfrågor, så jag bestämde mig för att starta eget och bli konsult. Kunderna fanns ju där, det var bara att övertyga dem om att anlita mig. Det är nu drygt fyra år sedan, och jag har inte ångrat mig en sekund trots att många tyckte jag var galen som sa upp mig från en tillsvidareanställning.

4. Vad är roligast med det du gör?
Det roligaste med det jag gör är att många av mina uppdrag är som kompetensutveckling för mig, eftersom lagstiftningen skiljer sig åt mellan olika produktgrupper. Att få tack och beröm av kunder som tycker att lagstiftning är jättesvårt är såklart också roligt.
Roligast med att vara egenföretagare är helt klart friheten och i mitt fall att jag kan jobba oavsett var jag befinner mig! Jag bor i fjällen trots att nästan alla mina kunder finns i Stockholm, och kan vara ledig när det passar mig. Att vara egen är inte för alla, för det kan vara stressigt att inte veta när nästa uppdrag kommer, att inte kunna vara helt ledig på semestern eller om det blir konflikter med en kund. Samtidigt bestämmer jag helt själv vad jag vill jobba med, hur, och med vem. Nu har också mitt företag blivit så pass etablerat att jag har löpande uppdrag från fasta kunder, och inte heller bara ett uppdrag åt gången.

5. Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Jag arbetar hemifrån, men har en kontorsplats på ett företagshotell dit jag går några gånger i veckan. Jag går upp tidigt men börjar inte alltid arbeta tidigt. Vi äter frukost i soffan, sen går jag ut med hunden och fixar en del hemma.
Arbetsdagen börjar med att läsa mejl och svara på de som är viktigast och mest brådskande. Därefter fortsätter jag arbeta med påbörjade uppdrag, det kan vara en etikett för en alkoholfri öl gjord av en kund som ska korrekturläsas, eller ett etikettunderlag för julens kommande saffransbullar på cafékedjan som ska sättas ihop. Annars är det frågor från utländska företag om hur reglerna för ost ser ut i Sverige, utredningar om vilka säljande uttryck som är tillåtna på tomatsås, förklara varför hälsopåståenden inte får skrivas hur som helst osv. Väldigt varierande uppdrag, men allt sker digitalt. Jag har inga fysiska produkter framför mig, inte heller speciellt många kundmöten. Under 2018 har jag haft ett enda möte men desto fler telefonsamtal.

Vissa dagar, beroende på dag i månaden, måste också administration för företaget skötas och jag skickar fakturor till kunder samt till min redovisningskonsult som sköter min företagsekonomi. Oftast arbetar jag på förmiddagen, tar en lång paus mitt på dagen för lunch, hundpromenad och kanske träning, sen arbetar jag ibland lite till på eftermiddagen. De dagar jag har mycket jobb eller flera uppdrag som ska in samtidigt blir det såklart fler timmar framför datorn och mer effektiv lunch.

6. Hur ser du på framtiden för nutritionister?
På ett sätt ser jag inte mig själv eller andra som ”nutritionist” längre, på ett bra sätt! Det jag menar är att en nutritionist kan göra så mycket att själva ordet egentligen bara beskriver utbildningen, inte vad man arbetar med. Därför ser jag en ljus framtid för nutritionister, där man skapar sina egna tillfällen och använder den breda kunskapen vi har för att skapa sig ett skräddarsytt arbete. Det kommer alltid finnas arbeten och platser att fylla för människor med vår kompetens.

7. Om du skulle ge ett tips till de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta. Vad skulle det vara?
Var inte rädd för att gå ytterligare en utbildning inom ett annat område för att kunna kombinera nutritionen med en annan bransch. Jag skulle exempelvis kunna läsa några kurser juridik för att bli ännu vassare i mitt jobb. Att läsa pedagogik, marknadsföring eller sälj skulle kunna ge grunden till ett drömjobb för någon annan. Sök också jobb där du uppfyller bara hälften av kraven, vänta inte på en annons där du kan pricka in varenda kompetens som efterfrågas. Jobbet jag sökte på regelavdelningen krävde att jag pratade tyska, vilket jag inte gör och det var jag ärlig med i min ansökan. Jag fick ju jobbet ändå, så ta chansen!

7 frågor med Vasiliki Karagianni

Hallå där kära medlemmar!
Vad sägs om lite upplyftande läsning av 7 frågor såhär i höstmörkret? I följande intervju får vi lära känna den dubbel-kompetenta nutritionist-dietisten Vasiliki Karagianni. Håll till godo, och glad höst på er alla!

 

1. Berätta lite kort om dig själv

Jag är leg. dietist och nutritionist och har nu bott i Sverige i 4 år. Jag är 26 år gammal, kommer ursprungligen från Aten, Grekland, där jag blev färdigutbildad dietist och nutritionist (båda inkluderades i det fyra år långa programmet som jag läste). Jag flyttade sedan till Sverige för att läsa en Master i Nutrition på Stockholms Universitet- Karolinska Institutet. Anledningen till flytten var att få bredda min kunskap inom näringslära. Jag att gillar laga mat, utveckla näringsrika recept och att träna. Sist men inte minst så älskar jag att dansa. Jag håller två zumbapass varje vecka som gruppträningsinstruktör.

2. Varför valde du att läsa till nutritionist?

Näringslära har alltid varit ett fascinerat ämnesområde för mig. Jag har varit mycket intresserad av att lära mig hur olika livsmedel och näringsämnen påverkar vår kropp. Nutrition har en direkt koppling till hälsa, prestation, hur vi mår, ekonomi, miljö och vårt samhälle därför tycker jag att det är ett spännande och lärorik område att jobba inom. Det känns som att jag bidrar med ett meningsfullt arbete.

3. Vad jobbar du med idag och hur tog du dig dit?

Idag jobbar jag som leg. dietist inom Primärvården i Stockholms Län Landsting. När jag pluggade och praktiserade som dietist i Aten förstod jag att ett jobb där jag har mycket direkt kontakt och kommunikation med andra människor är ett måste för mig. När jag kom till Sverige hade jag tänkt fokusera på nutrition och forskning. Jag fick då möjlighet att jobba med inspirerande forskare på Institutionen för biovetenskaper och näringslära samt Institutionen för medicin, Karolinska institutet i Stockholm. Jag jobbade med ett forskningsprojekt om hur föräldrars matvanor påverkar barnets hälsa. Studien genomfördes dock på möss. Efter att ha spenderat ett år inne på laboratorier förstod jag att jag hellre ville jobba kliniskt med människor. Jag förstod att det var mer givande för mig. När jag sedan blev klar med mastersprogrammet fick jag ett erbjudande att samarbeta med ett startupföretag. Där jobbade jag som nutritionskonsult tills jag fick fast anställning som dietist.

4. Vad är roligast med det du gör?

Det är mycket jag kan nämna här, men det roligaste är att jag kan påverka människornas matvanor genom att ge bra information och verktyg, och lära dem att äta bättre beroende på deras behov med syfte att leva längre och med bättre kvalitet. Jag träffar människor från alla åldrar och med många olika diagnoser. Det känns som att jag kan hjälpa mina patienter på ett aktivt och meningsfullt sätt när de behöver det. Vilket kan vara allt ifrån att minska i vikt till att förbättra deras nutritionsstatus, minska magbesvär eller ta mindre mediciner, det tycker jag är spännande. Jag sover med gott samvete.

5. Hur ser en vanlig dag ut för dig?

En vanlig vardag så har jag fullt upp, men det älskar jag! Jag vaknar ~05:00, tränar på gymmet och sedan cyklar jag till jobbet (börjar jobba ~08.00). Där träffar jag 6-10 patienter per dag. Jag slutar vid 16:30-17:00 och sedan har jag zumbapass två gånger i veckan på gymmet nära där jag bor. På mina lediga kvällar lagar jag mat, provar olika recept och tillbringar tid med min sambo. Samtidig utvecklar jag mitt eget företag och min tänkta affärsmodell. Jag brinner för att jobba som föreläsare, utbildare och inspiratör inom kost, hälsa och idrott! Jag försöker sova ganska tidigt på kvällarna för att orka med det höga tempot som jag valt för mitt liv de senaste åren.

6. Hur ser du på framtiden för nutritionister?

Nutrition är ett brett kunskapsområde med oändliga möjligheter och vägar att upptäcka. Vad, hur, när vi äter har alltid varit en prioritering i människors liv, och det kommer fortsätta vara så tror jag. Alla äter och har åsikter om kost. Tyvärr vet inte alla hur de bör äta och mer nutritionister behövs för att hjälpa de behov som finns där ute.

7. Om du skulle ge ett tips till de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta. Vad skulle det vara?

Vara öppna att testa flera möjligheter. En nutritionist kan jobba på många olika sätt, exempelvis som livsmedelskunnig, livsmedelstekniker, utbildare, forskare, produktspecialist, konsult, entreprenör med mera. Var inte rädda att gå ut och prata med människor. Försök nätverka med andra som jobbar med liknande saker som ni själva vill jobba med. Avslutningsvis tycker jag det är viktigt att våga testa saker även om det tillslut visar sig att det inte var rätt fokus. Ni har ingenting att förlora på en sådan approach, utan ni vinner bra erfarenheter som ska följa er senare i livet.

 

7 frågor med Marina Förström

Vilket väder Sverige har bjudit på i sommar! Vi i Nutritionistföreningen hoppas att ni haft en alldeles underbar semester och att ni tankat ny energi inför hösten. Några av er har kanske fortfarande semester eller så har ni kommit in i jobblunket alternativt inväntar en ny termin på Universitetet? Oavsett situation, tycker vi att det sitter fint med lite ny inspiration i form av 7 frågor. Denna gång med nutritionisten Marina Förström som jobbar på Nacka kommun som inköpare. Trevlig läsning!

1. Berätta lite kort om dig själv

Jag är 32 år och bor i Bagarmossen med min man Mathias och 2-åriga son Viggo. Just nu spenderar jag mer tid i parken än i yogastudion. Jag är alltid engagerad i jobbet, särskilt när det kommer till miljöfrågor kopplat till maten.

2. Varför valde du att läsa till nutritionist?

Min man hittade utbildningen och tyckte den skulle passa mig för att jag var så intresserad av kopplingen mellan mat och hälsa. Redan då tyckte jag att det var viktigt att köpa ekologiskt och för att må bättre testade jag mig fram med detox, tarmsköljning och hälsokost. När jag började på nutritionsprogrammet i Stockholm kände jag direkt att jag hittat rätt!

3. Vad jobbar du med idag och hur tog du dig dit?

Nu jobbar jag på Nacka kommun som inköpare där jag är kategoriansvarig för livsmedel och måltider. Under utbildningen jobbade jag extra som konsult på Sodexo i Märsta med att laga och packa specialkost till sjukhus och äldreboenden. När jag tog examen 2010 sökte jag många jobb men det var trögt och jag kompletterade med en statistikkurs för att klara mig ekonomiskt. Till slut fick jag möjligheten att börja jobba heltid på Sodexo med mer administrativa uppgifter och att göra matsedlar och näringsberäkningar. Några månader senare fick jag möjligheten att bli operativ inköpare och köpte då in all mat och materiel. Tack vare inköpserfarenheten i kombination med nutritionen fick jag sedan jobb som avtalsförvaltare av livsmedel på Stockholms stad. Efter några år ville jag ha en ny utmaning och fick gå utbildning till att bli upphandlare på Stockholm istället. Förra sommaren fick jag erbjudande om att börja jobba i Nacka kommun.

4. Vad är roligast med det du gör?

Att samarbeta med och kunna påverka leverantörer, politiker och verksamheter i kommunen såsom skolor och förskolor till mer klimatsmart, näringsriktig och god mat! Just nu planerar vi en seminarieserie till hösten som heter Framtidens mat som riktar sig till all måltidspersonal samt ett matsvinnsprojekt. Jag deltar även i arbetet med att ta fram en indikator för närproducerad mat med förslag på mål till politikerna.

5. Hur ser en vanlig dag ut för dig?

7:00 – Jag (och alla andra småbarnsföräldrar) kommer till kontoret i Nacka stadshus, tar en kaffe och svarar på mail.

8.00 –Tar fram ett beslutsunderlag på olika om leveranserna av livsmedel ska ingå i samlastningscentralen, inklusive konsekvens- och kostnadsanalys. Alternativt skriver jag en tjänsteskrivelse till Kommunstyrelsen om förutsättningarna för en ny livsmedelsupphandling som vi ska annonsera.

11:00 – går ned och gymmar med några kollegor och äter lunch i stadshusrestaurangen.

12:00 – har möte med en livsmedelsproducent som del i marknadsanalysen för upphandlingen av frukt och grönsaker.

13:00 – har dialog med Menigo som är den största leverantören av livsmedel hur vi kan förbättra villkoren, sortimentet eller priserna.

15:30 – Åker hem för att hämta Viggo på förskolan.

6. Hur ser du på framtiden för nutritionister?

Jag ser ljust på framtiden och allt fler börjar känna till titeln. Utbildningens tvärvetenskapliga bredd gör att det går att välja olika inriktningar på arbetsmarknaden. Det finns karriärmöjligheter inom stat, kommun och det privata. För mig har inköpserfarenheten öppnat fler dörrar än nutritionen, men att ha en akademisk utbildning i grunden värderas högt.

7. Om du skulle ge ett tips till de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta. Vad skulle det vara?

När du skriver ansökningar så våga ha humor och att hitta din personliga nisch för att sticka ut i mängden. Ta alla chanser som kommer upp för att samla på dig erfarenhet efter examen, även om det oftast inte är drömjobbet eller drömlönen man får direkt. På jobbet är det viktigt med löpande kompetensutveckling genom att gå på så många kurser, seminarier och konferenser som man har möjlighet till.

För att få upp lönen är det bra att byta jobb relativt ofta, ungefär var 3:e år. Har du en chef som inte vill ge mer i lön så förhandla om andra förmåner, t.ex. fler semesterdagar, kurser och möjlighet att jobba hemma någon dag i veckan eller på tåget på väg till jobbet för att få vardagen att gå ihop.

Jag tycker också det är viktigt att vi nutritionister och andra kostutbildade hjälper och stöttar varandra i karriären istället för att se varandra som konkurrenter.