26 september, 2024 In Intervjuer

Nutritionist i fokus – Anna Hjort

Nutritionistföreningen är stolt över att presentera Anna Hjort i serien ”Nutritionist i Fokus”. Anna är en driven och engagerad nutritionist med olika sysselsättningar. Hon arbetar idag som gästforskare på Chalmers tekniska högskola med fokus på bland annat blodsockerreglering. Utöver sitt forskningsarbete driver Anna även sitt eget företag Smart Nutrition där hon erbjuder sin expertis inom kost och hälsa, inklusive utbildning och rådgivning till såväl privata personer som företag.

Hur kommer det sig att du ville bli näringsfysiolog?

Enligt Anna började intresset för kost och hälsa redan tidigt under tonåren när hon var aktiv inom ridsport.

”Jag upplevde att relativt små förändringar i kosten fick stor påverkan både på mitt mående och min prestationsförmåga.”

Detta intresse tilltog alltmer och ledde henne till att fördjupa sig i ämnet genom att studera på nutritionistprogrammet vid Karolinska Institutet. Efter sin studietid var hon även engagerad i Nutritionsföreningen. Efter kandidatexamen började Anna arbeta bland annat som egenföretagare, hälsocoach samt så småningom som produkt- och programansvarig för företaget Itrim där hon också spelade en nyckelroll i att starta upp företagets verksamhet i Tyskland. Det fanns dock en stark längtan tillbaka till akademin vilket ledde till att hon senare återvände till skolbänken och läste en magisterexamen i nutrition vid KI.

Vad är nästa steg i din karriär?

”Dels skulle jag vilja doktorera, allra helst inom precisionsnutrition på Chalmers, men jag vill gärna kombinera det med att fortsätta jobba inom mitt eget företag på deltid.”

Hon tillägger att det är både viktigt och roligt att kunna applicera forskning i praktiken.

Har du några tips eller råd för blivande näringsfysiologer?

Anna framhåller vikten av att redan tidigt i utbildningen börja fundera på vilken riktning man vill ta och hur man kan kombinera intresseområden med karriärmöjligheter. Detta eftersom det inte finns någon ”färdig mall” för näringsfysiologer och utbildningen är bred. Det finns jobb, men som näringsfysiolog kan man behöva söka och skapa sina egna möjligheter.

”Efterfrågan på nutrition och den kompetensen som vi [näringsfysiologer] besitter har ökat under åren.”

Anna betonar ytterligare vikten av att nätverka, att fortsätta vidareutbilda sig och att tänka kreativt för att hitta möjligheter och för att öppna fler karriärvägar. Sist men inte minst råder hon alla att följa sin passion.

”Låta passionen leda”

 

Skrivet och sammanställt av Cory Rupert

18 januari, 2024 In 7 frågor, Intervjuer

7-frågor med Rebecka Zaar Chindove

Hej allihopa! Tiden närmar sig till årsmötet för 2024. Mer info går att hitta i nyhetsbrevet.

Här kommer årets första inlägg av 7 frågor med Rebecka Zaar Chindove! Som har dessutom tidigare varit styrelseledamot i Nutritionistföreningen. Trevlig läsning!

Berätta lite kort om dig själv!
Jag heter Rebecka Zaar Chindove och jag är nutritionist och leg. Fysioterapeut. Jag är en nyfiken, driven och styrketräningsgalen person som älskar att ha flera bollar i luften och med ett brinnande intresse för idrottsmedicin.

Varför valde du att läsa till nutritionist?
Jag kom in på utbildningen lite spontant. Jag började läsa till civilingenjör i kemiteknik, men tyckte egentligen mer om biokemi än teknikdelen. Jag hittade nutritionistutbildningen och bytte direkt. Efter halva utbildningen insåg jag att kost och träning går väldigt mycket hand i hand och då hoppade jag på fysioterapeututbildningen.

Vad jobbar du med idag och hur tog du dig dit?
Idag kombinerar jag mitt arbete som fysioterapeut på en klinik i Tullinge med olika uppdrag som nutritionist. Jag jobbar bland annat som lärare på Axelson PT-utbildning där jag föreläser om kost och näringslära. Jag jobbar även med utbildning, kostanalyser och kostrådgivning i lag och för enskilda idrottare. Utöver detta ingår jag i Hammarby Handbolls medicinska team både som fysioterapeut och nutritionist. Jag försöker också läsa minst två fristående kurser per år.

Jag studerade till nutritionist och fysioterapeut parallellt på universitet. Intresset för idrottsmedicin växte snabbt under utbildningens gång och jag började tidigt att ta kontakt med potentiella arbetsgivare som jag tyckte verkade intressanta. Jag utbildade mig även till personlig tränare och började erbjuda kostrådgivning vid sidan av studierna för att lära mig mer om coachning.

Många av de uppdrag som jag tagit på mig har jag blivit erbjuden genom kontakter som jag skapat under utbildningen och på olika arbetsplatser. Jag tror därför det är väldigt viktigt att nätverka och våga testa på nya utmaningar för att växa och utvecklas. Mitt första jobb som nyexaminerad var i Hammarby Fotbolls medicinska team och då kunde jag ingenting om fotboll.

Vad är roligast med det du gör?
Att jag får kombinera mina kunskaper inom träning, rehabilitering och kost i mitt arbete.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Det ser väldigt olika ut beroende på hur många uppdrag jag har utöver min roll som fysioterapeut. Ibland föreläser jag om näringslära hela dagen för personliga tränare. Vissa dagar kombinerar jag kliniskt arbete på mottagningen med att jobba med idrottare på eftermiddagen. Under säsongen och matchtäta perioder är jag mycket med laget, både på hemmaplan och iväg på borta matcher. Ibland har jag enskilda kostrådgivningssamtal och vissa dagar behöver jag lägga helt till studier. Jag börjar alltid dagen med en kopp kaffe.

Hur ser du på framtiden för nutritionister?
Jag tror att efterfrågan på nutritionister kommer att öka allt eftersom flera arbetsgivare inser hur viktig kosten är för vår hälsa och omgivning. Det gäller inte bara inom idrottsvärlden utan på alla arbetsplatser. Behovet av den kompentens vi sitter på är redan stor men vi behöver bli bättre på att synas och tydliggöra vår roll. Jag tror också att det är väldigt viktigt att vi som nutritionister får en skyddad titel eftersom vi ofta förväxlas med dietister och lic. kostrådgivare.

Om du skulle ge ett tips till de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta, vad skulle det vara?
Två tips.
1. Nätverka med varandra och med andra yrkeskategorier inom den bransch du vill jobba inom.
2. Hitta en mentor som du kan bolla tankar och idéer med.

 

Sammanställt av Cory Rupert

10 april, 2019 In 7 frågor, Intervjuer

7 frågor med Clara Onell

Hej kära medlemmar!
Tiden är kommen för ännu ett inlägg med 7 frågor, i detta fall med den mångfacetterade nutritionisten Clara Onell, verksam inom psykiatrin. En annan hoppas att det snart blir lika somrigt som på hennes bild.
Nöjsam läsning!

1. Berätta lite kort om dig själv

Jag är en glad skåning bosatt i Stockholm. Reser så ofta jag bara kan, äter gärna massa mat från världens alla hörn, tränar, sjunger och umgås med mina nära och kära!

2. Varför valde du att läsa till nutritionist?

Det blev faktiskt så ganska mycket av en slump. Jag hade en lång period efter gymnasiet då jag inte visste vad jag ville göra i framtiden och i samma veva växte ett stort intresse för kost och hälsa fram. Jag fick tips om nutritionistutbildningen av en vän och sökte den helt spontant för att det lät intressant – och det har jag aldrig ångrat!

3. Vad jobbar du med idag och hur tog du dig dit?

Jag skrev min kandidatuppsats om ätbeteende vid sektionen för tillämpad neuroendokrinologi på KI och fick därefter jobb på Mandometerkliniken, en privat klinik som bedriver ätstörningsvård. Där jobbade jag på helger och lov under masterutbildningen och efter att ha läst en utbytestermin i Australien blev jag i somras rekryterad till Psykiatri Sydväst vid Huddinge sjukhus där jag idag är projektanställd.

I mitt arbete har jag övergripande ansvar över allt som rör mat till patienter på våra sju heldygnsvårdsavdelningar. Jag ansvarar bl.a. för upphandling av näringsriktiga måltider, ser till att det finns ett hälso- och miljötänk bakom vad vi serverar, att vi följer rutiner för livsmedelshygien samt utvecklar utbildningsmaterial om näringslära och vikten av en hälsosam livsstil för patienter och avdelningspersonal.

Vissa psykiatriska diagnoser är associerade med en förkortad livslängd som delvis beror på livsstilsrelaterade sjukdomar till följd av medicinering, rökning, fysisk inaktivitet och ohälsosamma matvanor. Det är viktigt att inom psykiatrin arbeta hälsofrämjande – förutom att vi satsar på att lyfta hälsosamma matvanor erbjuder vi träningspass flera gånger i veckan i ett populärt koncept som kallas braining!

4. Vad är roligast med det du gör?

Mitt jobb är väldigt varierande och otroligt lärorikt. Det roligaste är att jag får arbeta med mitt största intresse och använda min kompetens konkret inom kliniken. Jag träffar personer som är experter inom en massa spännande områden och får ta del av ny intressant psykiatriforskning som sker på kliniken och runt om i världen. Något annat jag uppskattar är arbetets flexibilitet och att jag får lov att styra min tid själv!

5. Hur ser en vanlig dag ut för dig?

Jag vaknar vid kl. 06, packar ner kaffetermos och frukost och tar pendeltåget till Flemingsberg. Oftast är jag på jobbet runt kl. 08, äter frukost och läser mejlen för att sen ta tag i dagens uppgifter. Dagarna kan sen se väldigt olika ut – de senaste veckorna har jag förberett kliniken för kommande byte av matleverantör och har fått göra allt från att provsmaka massvis med olika rätter till att lära mig allt om hur vår nya köksutrustning fungerar och hur vi ska arbeta för att minska mängden matsvinn i avdelningsköken.

6. Hur ser du på framtiden för nutritionister?

Jag är övertygad om att vår kompetens behövs allt mer i framtiden men jag tror att utmaningen ligger i att vi behöver synas mer utanför den akademiska världen. Dagens enorma flöde av påståenden kring kost och hälsa gör att vi med en vetenskaplig utbildning som sällan kan uttala oss med tvärsäkerhet riskerar att försvinna i bruset av andra, mer tongivande röster som förespråkar ex. specifika dieter eller “superfoods”.

Jag tror med andra ord vi har ett stort ansvar att på olika sätt förmedla vår kunskap!

7. Om du skulle ge ett tips till de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta. Vad skulle det vara?

Om jag bara ska ge ett tips så är det att nätverka nätverka nätverka. Ta kontakt med föreläsare från utbildningen och potentiella arbetsplatser, presentera vad du har för kompetens och intressen. Min inställning har varit att ta alla chanser som verkar roliga och utmanande. Det är värt att testa – och det finns alltid en viktig lärdom!

7 januari, 2019 In 7 frågor, Intervjuer

7 frågor med Rikard Åsgård

Hej kära medlemmar!
Hoppas ni haft en alldeles underbar julledighet och är redo för nya tag. Trots att dagarna redan är ljusare kan man alltid gynnas av lite måndagsinspiration i form av 7 frågor. Denna gång har vi med oss nutritionisten Rikard Åsgård som jobbar på Astma- och allergiförbundet. Trevlig läsning!

1. Berätta lite kort om dig själv

Jag bor i Upplands Väsby med min familj och jag jobbar på Astma- och Allergiförbundet sedan 2015.


2. Varför valde du att läsa till nutritionist?
Jag har på olika sätt haft intresse för kost och hälsa under hela mitt liv. När jag gjorde min grundutbildning vid Stockholms Universitet så var det ett självklart val att läsa nutrition. Jag har haft mycket glädje av min nutritionistutbildning under mitt yrkesliv. Jag har även disputerat inom toxikologi vid Uppsala Universitet.

3. Vad jobbar du med idag och hur tog du dig dit?
Jag är ombudsman för mat och kollektivtrafik på Astma- och Allergiförbundet. Vi jobbar nationellt och jag är framförallt ansvarig för allt som förbundet gör på området matallergi och matöverkänslighet. Det handlar om intressepolitiskt påverkansarbete, ta fram informationsmaterial, sitta med i nätverksgrupper, svara på frågor och mycket mer.

Nu har vi också ett projekt som heter Bra mat för alla med pengar från Arvsfonden. Projektets huvudsyfte är att höja livskvalitén för personer med matöverkänslighet och huvudmålet är att starta ett nationellt samordnande kunskapscentrum om matöverkänslighet.

4. Vad är roligast med det du gör?
Jag har ett mycket engagerande och omväxlande jobb. Framförallt känns det väldigt meningsfullt att kunna påverka samhället så det blir bättre för personer med matöverkänslighet.

5. Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Dagarna kan se väldigt olika ut. Ett exempel på en arbetsdag kan vara: Cykla ner till stationen och ta pendeltåget till Stockholm Södra. Jag kollar ofta mailen när jag kommer till jobbet och då kan det vara frågor från medlemmar, företag eller skolor t ex att besvara. Många förmiddagar ägnar jag åt att förbereda olika ärenden, t ex remissvar, föreläsningar eller skrivelser. Ett par dagar i veckan är jag ute på externa möten så en vanlig eftermiddag kan jag t ex vara på möte på Svensk Dagligvaruhandel, SJ eller KI. Ofta hinner jag då inte tillbaka till jobbet utan åker direkt hem. Ibland är jag ute på resande fot en hel dag och då kan det vara i hela landet. Vi har också en hel del möten på jobbet i olika grupper.

6. Hur ser du på framtiden för nutritionister?
Nutritionist är en gedigen utbildning på kostområdet har jag märkt. Det går att ha nytta av utbildningen i många olika yrken och sammanhang. Speciellt i dagens läge med alla självutnämnda kostexperter så känns det viktigt att det finns kostkunniga personer, som t ex nutritionister, som kan hjälpa till.

7. Om du skulle ge ett tips till de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta. Vad skulle det vara?
Ett tips är att verkligen passa på att djupdyka och lära sig många grunder i nutrition inom utbildningen. Kanske också bra att hitta kombinationer med kurser inom toxikologi, biokemi, ekonomi eller projektledarutbildning. Behovet av nutritionskunskap är stort. Det är dock ovanligt att någon anställs som nutritionist vilket jag var anställd som på Livsmedelsverket under två år.

6 december, 2018 In 7 frågor, Intervjuer

7 frågor med Maria Henström

Hej kära läsare,
Hoppas ni har det bra i decembermörkret. Dagens 7 frågor är med Maria Henström, nutritionist och forskare på Karolinska institutet. Trevlig läsning!

1. Vad jobbar du med idag?

Jag disputerade innan sommaren på Karolinska Institutet. Mitt forskningsprojekt gick ut på att, genom att kartlägga den genetiska bakgrunden till irritabel tarm (IBS), skaffa sig mer kunskap om vad som orsakar dessa komplexa men mycket vanliga magtarmbesvär. Jag har även ett pedagogiskt intresse och hjälper till, sedan flera år, med viss undervisning på nutritionistprogrammen, samt ger två årliga kostföreläsningar för jockeys på galoppbanan. Under hösten har jag framförallt varit kursansvarig för delkursen Klinisk Nutrition på kandidatprogrammet i nutrition.

2. Hur nådde du dit där du är idag?

Jag har alltid haft ett intresse för hälsa och att förstå hur kroppen fungerar, även i relation till kost. Efter kandidatprogrammet i nutrition kände jag mig inte riktigt ”mätt” och fortsatte därför studera på masterprogrammet (som nu är en magisterutbildning fr.o.m HT18). Där uppmärksammade Prof. Joseph Rafter mitt intresse för molekylär nutrition och IBS, och introducerade mig därför för forskare Mauro D’Amato. Jag blev då inbjuden att bli del av hans forskargrupp, först som masterstudent och efter några månader som doktorand. Joseph blev min bihandledare och är den som lobbat för att jag även ska få undervisa under tiden, vilket jag upptäckt är väldigt kul.

3. Vad är roligast med det du gör?

Det roligaste med att vara doktorand är blandningen mellan jobb och att vara student; att man får dyka in i projekt, samarbeta med andra forskare och känna att man producerar något, samtidigt som man får gå kurser och delta i andra event så som konferenser. Det är en spännande blandning och man lär sig otroligt mycket. Undervisningen är något jag upptäckt med tiden, och det är bl.a. väldigt givande att lyckas få andra att förstå något som jag vill förmedla, – att få se deras ”aha-upplevelse”. Jag har dessutom alltid själv lärt mig bäst av att lära ut till andra.

4. Hur ser en vanlig dag ut för dig?

Eftersom min huvudhandledare flyttade till Spanien för ett par år sedan, och vår grupp blev mindre och mer fysiskt splittrad än när jag började, så har även dagarna under min doktorandutbildning sett väldigt olika ut. Har jag inte varit på en kurs, konferens eller föreläsningar, så har en arbetsdag inneburit en hel del tid framför datorn. Det kan vara analys av data, läsa på om något, skriva på en artikel, maila med samarbetspartners, eller annat. Man har även ofta möten tillsammans i gruppen eller separat med handledaren om olika projekt (ofta över nätet). Arbetsdagarna är flexibla. Jag kunde jobba lite när jag ville, vilket var skönt (men i och för sig leder det ofta till att man totalt jobbar mer än 100%), och jag kunde även jobba hemifrån. Sedan jag kom tillbaka från mammaledighet har jag sista halvåret skrivit på min avhandling. Då har en vanlig dag börjat med frukost hemma med familjen, och jag har sedan suttit hemma eller på kontoret (nya huset Neo i Flemingsberg) och skrivit på min avhandling eller på annat sätt förberett för disputationen. Nu i höst lämnar jag först barnen på förskolan och går sedan och jobbar med kursen, – hemifrån, eller inne på KI där jag har en kontorsplats.

5. Hur ser du på framtiden för nutritionister?

Jag tror, och hoppas, att den ser ljus ut. Vart man än är så tycker jag man märker av ett växande intresse för mat och hälsa, och som nutritionist möts man ofta av frågor och funderingar inom området. Jag tror att det finns många olika områden där vi nutritionister skulle kunna göra nytta och skillnad. Ibland är det dock fortfarande vi själva som måste träda fram och berätta varför vi behövs.

6. Varför valde du att läsa nutritionist-utbildningen?

Jag har alltid varit lagd åt det naturvetenskapliga hållet. Efter gymnasiet (som var inriktat på ridsport och galopp) bodde jag i USA ett tag och fick där uppleva deras matkultur. Det var kanske det som gjorde att jag blev ännu mer intresserad av mat och dess relation till hälsa. Dock ville jag inte gå samma väg som min mamma (dietist), men hittade nutritionistprogrammet och kände att det passade mig då det var naturvetenskapligt inriktat, och man fick chans att förstå nutrition på ”djupet” genom att lära sig en hel del om kroppen.

7. Om du skulle ge ett tips för de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta. Vad skulle det vara?

Fundera på vad du brinner för, vad du tycker är mest intressant inom området, och gå efter det. Prata med folk omkring dig och våga även ta kontakt med de föreläsare du möter som du tycker jobbar inom ett intressant område. Kanske kan du få sommarjobb eller få in en fot genom att göra kandidat- eller masterprojekt på hans/hennes arbetsplats?