Nutritionistföreningen | inköpare
82
archive,tag,tag-inkopare,tag-82,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.4.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.4.7,vc_responsive

7 frågor med Clara Onell

Hej kära medlemmar!
Tiden är kommen för ännu ett inlägg med 7 frågor, i detta fall med den mångfacetterade nutritionisten Clara Onell, verksam inom psykiatrin. En annan hoppas att det snart blir lika somrigt som på hennes bild.
Nöjsam läsning!

1. Berätta lite kort om dig själv

Jag är en glad skåning bosatt i Stockholm. Reser så ofta jag bara kan, äter gärna massa mat från världens alla hörn, tränar, sjunger och umgås med mina nära och kära!

2. Varför valde du att läsa till nutritionist?

Det blev faktiskt så ganska mycket av en slump. Jag hade en lång period efter gymnasiet då jag inte visste vad jag ville göra i framtiden och i samma veva växte ett stort intresse för kost och hälsa fram. Jag fick tips om nutritionistutbildningen av en vän och sökte den helt spontant för att det lät intressant – och det har jag aldrig ångrat!

3. Vad jobbar du med idag och hur tog du dig dit?

Jag skrev min kandidatuppsats om ätbeteende vid sektionen för tillämpad neuroendokrinologi på KI och fick därefter jobb på Mandometerkliniken, en privat klinik som bedriver ätstörningsvård. Där jobbade jag på helger och lov under masterutbildningen och efter att ha läst en utbytestermin i Australien blev jag i somras rekryterad till Psykiatri Sydväst vid Huddinge sjukhus där jag idag är projektanställd.

I mitt arbete har jag övergripande ansvar över allt som rör mat till patienter på våra sju heldygnsvårdsavdelningar. Jag ansvarar bl.a. för upphandling av näringsriktiga måltider, ser till att det finns ett hälso- och miljötänk bakom vad vi serverar, att vi följer rutiner för livsmedelshygien samt utvecklar utbildningsmaterial om näringslära och vikten av en hälsosam livsstil för patienter och avdelningspersonal.

Vissa psykiatriska diagnoser är associerade med en förkortad livslängd som delvis beror på livsstilsrelaterade sjukdomar till följd av medicinering, rökning, fysisk inaktivitet och ohälsosamma matvanor. Det är viktigt att inom psykiatrin arbeta hälsofrämjande – förutom att vi satsar på att lyfta hälsosamma matvanor erbjuder vi träningspass flera gånger i veckan i ett populärt koncept som kallas braining!

4. Vad är roligast med det du gör?

Mitt jobb är väldigt varierande och otroligt lärorikt. Det roligaste är att jag får arbeta med mitt största intresse och använda min kompetens konkret inom kliniken. Jag träffar personer som är experter inom en massa spännande områden och får ta del av ny intressant psykiatriforskning som sker på kliniken och runt om i världen. Något annat jag uppskattar är arbetets flexibilitet och att jag får lov att styra min tid själv!

5. Hur ser en vanlig dag ut för dig?

Jag vaknar vid kl. 06, packar ner kaffetermos och frukost och tar pendeltåget till Flemingsberg. Oftast är jag på jobbet runt kl. 08, äter frukost och läser mejlen för att sen ta tag i dagens uppgifter. Dagarna kan sen se väldigt olika ut – de senaste veckorna har jag förberett kliniken för kommande byte av matleverantör och har fått göra allt från att provsmaka massvis med olika rätter till att lära mig allt om hur vår nya köksutrustning fungerar och hur vi ska arbeta för att minska mängden matsvinn i avdelningsköken.

6. Hur ser du på framtiden för nutritionister?

Jag är övertygad om att vår kompetens behövs allt mer i framtiden men jag tror att utmaningen ligger i att vi behöver synas mer utanför den akademiska världen. Dagens enorma flöde av påståenden kring kost och hälsa gör att vi med en vetenskaplig utbildning som sällan kan uttala oss med tvärsäkerhet riskerar att försvinna i bruset av andra, mer tongivande röster som förespråkar ex. specifika dieter eller “superfoods”.

Jag tror med andra ord vi har ett stort ansvar att på olika sätt förmedla vår kunskap!

7. Om du skulle ge ett tips till de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta. Vad skulle det vara?

Om jag bara ska ge ett tips så är det att nätverka nätverka nätverka. Ta kontakt med föreläsare från utbildningen och potentiella arbetsplatser, presentera vad du har för kompetens och intressen. Min inställning har varit att ta alla chanser som verkar roliga och utmanande. Det är värt att testa – och det finns alltid en viktig lärdom!

7 frågor med Marina Förström

Vilket väder Sverige har bjudit på i sommar! Vi i Nutritionistföreningen hoppas att ni haft en alldeles underbar semester och att ni tankat ny energi inför hösten. Några av er har kanske fortfarande semester eller så har ni kommit in i jobblunket alternativt inväntar en ny termin på Universitetet? Oavsett situation, tycker vi att det sitter fint med lite ny inspiration i form av 7 frågor. Denna gång med nutritionisten Marina Förström som jobbar på Nacka kommun som inköpare. Trevlig läsning!

1. Berätta lite kort om dig själv

Jag är 32 år och bor i Bagarmossen med min man Mathias och 2-åriga son Viggo. Just nu spenderar jag mer tid i parken än i yogastudion. Jag är alltid engagerad i jobbet, särskilt när det kommer till miljöfrågor kopplat till maten.

2. Varför valde du att läsa till nutritionist?

Min man hittade utbildningen och tyckte den skulle passa mig för att jag var så intresserad av kopplingen mellan mat och hälsa. Redan då tyckte jag att det var viktigt att köpa ekologiskt och för att må bättre testade jag mig fram med detox, tarmsköljning och hälsokost. När jag började på nutritionsprogrammet i Stockholm kände jag direkt att jag hittat rätt!

3. Vad jobbar du med idag och hur tog du dig dit?

Nu jobbar jag på Nacka kommun som inköpare där jag är kategoriansvarig för livsmedel och måltider. Under utbildningen jobbade jag extra som konsult på Sodexo i Märsta med att laga och packa specialkost till sjukhus och äldreboenden. När jag tog examen 2010 sökte jag många jobb men det var trögt och jag kompletterade med en statistikkurs för att klara mig ekonomiskt. Till slut fick jag möjligheten att börja jobba heltid på Sodexo med mer administrativa uppgifter och att göra matsedlar och näringsberäkningar. Några månader senare fick jag möjligheten att bli operativ inköpare och köpte då in all mat och materiel. Tack vare inköpserfarenheten i kombination med nutritionen fick jag sedan jobb som avtalsförvaltare av livsmedel på Stockholms stad. Efter några år ville jag ha en ny utmaning och fick gå utbildning till att bli upphandlare på Stockholm istället. Förra sommaren fick jag erbjudande om att börja jobba i Nacka kommun.

4. Vad är roligast med det du gör?

Att samarbeta med och kunna påverka leverantörer, politiker och verksamheter i kommunen såsom skolor och förskolor till mer klimatsmart, näringsriktig och god mat! Just nu planerar vi en seminarieserie till hösten som heter Framtidens mat som riktar sig till all måltidspersonal samt ett matsvinnsprojekt. Jag deltar även i arbetet med att ta fram en indikator för närproducerad mat med förslag på mål till politikerna.

5. Hur ser en vanlig dag ut för dig?

7:00 – Jag (och alla andra småbarnsföräldrar) kommer till kontoret i Nacka stadshus, tar en kaffe och svarar på mail.

8.00 –Tar fram ett beslutsunderlag på olika om leveranserna av livsmedel ska ingå i samlastningscentralen, inklusive konsekvens- och kostnadsanalys. Alternativt skriver jag en tjänsteskrivelse till Kommunstyrelsen om förutsättningarna för en ny livsmedelsupphandling som vi ska annonsera.

11:00 – går ned och gymmar med några kollegor och äter lunch i stadshusrestaurangen.

12:00 – har möte med en livsmedelsproducent som del i marknadsanalysen för upphandlingen av frukt och grönsaker.

13:00 – har dialog med Menigo som är den största leverantören av livsmedel hur vi kan förbättra villkoren, sortimentet eller priserna.

15:30 – Åker hem för att hämta Viggo på förskolan.

6. Hur ser du på framtiden för nutritionister?

Jag ser ljust på framtiden och allt fler börjar känna till titeln. Utbildningens tvärvetenskapliga bredd gör att det går att välja olika inriktningar på arbetsmarknaden. Det finns karriärmöjligheter inom stat, kommun och det privata. För mig har inköpserfarenheten öppnat fler dörrar än nutritionen, men att ha en akademisk utbildning i grunden värderas högt.

7. Om du skulle ge ett tips till de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta. Vad skulle det vara?

När du skriver ansökningar så våga ha humor och att hitta din personliga nisch för att sticka ut i mängden. Ta alla chanser som kommer upp för att samla på dig erfarenhet efter examen, även om det oftast inte är drömjobbet eller drömlönen man får direkt. På jobbet är det viktigt med löpande kompetensutveckling genom att gå på så många kurser, seminarier och konferenser som man har möjlighet till.

För att få upp lönen är det bra att byta jobb relativt ofta, ungefär var 3:e år. Har du en chef som inte vill ge mer i lön så förhandla om andra förmåner, t.ex. fler semesterdagar, kurser och möjlighet att jobba hemma någon dag i veckan eller på tåget på väg till jobbet för att få vardagen att gå ihop.

Jag tycker också det är viktigt att vi nutritionister och andra kostutbildade hjälper och stöttar varandra i karriären istället för att se varandra som konkurrenter.