Nutritionistföreningen | 7 frågor med Emily Sonestedt
21982
post-template-default,single,single-post,postid-21982,single-format-standard,theme-stockholm,qode-social-login-1.0,qode-restaurant-1.0,woocommerce-no-js,ajax_fade,page_not_loaded,,select-child-theme-ver-1.0.0,select-theme-ver-4.4.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.4.7,vc_responsive

7 frågor med Emily Sonestedt

Nu är det äntligen dags för ett nytt inlägg på Nutritionistiföreningens blogg! Vi hoppas att ni mår bra och att ni är rädda om varandra i dessa tider! Nedan kan ni läsa om Emily Sonestedt, nutritionist och forskare vid Lunds universitet. Trevlig läsning!

Emily Sonestedt är nutritionist och forskare vid Lunds universitet.

1. Berätta lite kort om dig själv
Jag bor i Klagshamn, strax söder om Malmö tillsammans med min man Anders som är lärare och forskare vid Blekinge Tekniska högskolan, och våra tre barn Pi 7 år, Lo 6 år och Frej 4 månader. 

2. Varför valde du att läsa till nutritionist? 
Jag flyttade till Stockholm från Falköping direkt efter gymnasiet 1999 för att börja på nutritionistlinjen. Det var mitt förstaval eftersom det var den perfekta kombinationen av kemi, fysiologi och hälsa. Jag hade ett stort intresse för kost och träning under gymnasietiden. Jag läste frågespalter med Fredrik Paulún i fitnesstidningar och fick upp ögonen för att man kunde läsa nutrition i Stockholm. Jag tror även att det faktum att jag är nötallergiker och alltid har läst innehållsförteckningar gjort att jag har haft ett stort intresse för vad maten innehåller. 

3. Vad jobbar du med idag och hur tog du dig dit?
Idag jobbar jag som forskare vid Lunds universitet där jag leder en forskargrupp inom nutritionsepidemiologi. Under nutritionsutbildningen valde jag inriktning mot molekylär nutrition, och inte folkhälsonutrition, då jag var övertygad om att jag skulle jobba på ett labb. Men under kursen i nutritionsepidemiologi fastnade jag verkligen för ämnet. Jag gjorde ett sommarprojekt hos Alicja Wolk, professor i nutritionsepidemiologi på KI, och sedan även mitt examensarbete hos henne. Efter utbildningen ville jag flytta från Stockholm och sökte upp Elisabet Wirfält som ledde arbetet kring kostvanor i Malmö Kost Cancer studien. Efter att ha gått på stipendium ett tag blev jag antagen som doktorand 2005. Mitt examensarbete vid KI hade handlat om fytoöstrogener och det blev även mitt fokus för doktorandprojektet. Efter disputationen i december 2008 hade jag turen att få en postdoktjänst hos Marju Orho-Melander vid samma institution vid Lunds universitet. Mitt doktorandprojekt hade till viss del handlat om genetiska faktorer, men som postdok fick jag verkligen förmånen att grotta ner mig ännu mer i genetiska studier och studera interaktion mellan kostfaktorer och genetik. Jag har alltid haft ganska tydliga mål med vad jag velat. Redan när jag började som postdok hade jag bestämt att jag skulle satsa på att bli forskargruppsledare. För detta krävs att man driver egna projekt och att man får ihop tillräckligt med finansiering för dessa. Från 2017 leder jag min egen forskargrupp, men jag har fortfarande efter alla dessa år inte en fast tjänst. Just nu är jag biträdande lektor. Jag är huvudhandledare till fyra doktorander. Dessutom ingår en projektassistent och två mastersstudenter just nu i gruppen. 

4. Vad är roligast med det du gör?
Det jag uppskattar mest med arbetet är att det är så roligt och spännande. Att få undersöka något som ingen annan har gjort tidigare, det är verkligen något speciellt med det. Jag har friheten att planera mina egna forskningsprojekt och därmed möjligheten att ägna mig åt de forskningsfrågor jag är mest intresserad av. Detta är verkligen mitt drömjobb. 

5. Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Nu i corona-tider är väl inte vardagen sig lik för någon. Hela min grupp jobbar hemifrån och vi ses bara via onlinemöten. Jag fick även mitt tredje barn i februari men som chef och forskargruppsledare går det inte att vara ledig en längre tid. Det är ansökningar som ska skrivas och en hel del administration som måste skötas. Min man tar ut det mesta av föräldraledigheten och har gjort det redan från början. Men det är trevligt att få det bästa av två världar: att vissa dagar få ägna sig åt forskningen medan andra dagar enbart går till att få vara med barnen. Just flexibiliteten i mitt jobb och friheten att styra över sin egen tid är sådant jag verkligen uppskattar. 

I vanliga fall (innan coronakrisen) lämnar jag barn på förskolan och cyklar sedan till jobbet på Clinical Research Centre på sjukhusområdet i Malmö. Under förmiddagen svarar jag på email samt har ett möte med någon av doktoranderna kring pågående projekt. Lunch äter vi oftast tillsammans i gruppen och under eftermiddagen kanske det är ett möte med ekonomiansvarig kring budgeten. Resten av eftermiddagen ger jag feedback på en uppsats från en student innan jag cyklar hemåt kl 15.30. Det är ett ganska omväxlande arbete. Vissa dagar skriver jag på ansökningar. Vissa perioder blir det mycket undervisning eller planering kring framtida undervisning. Det är även många spännande seminarier vid universitetet som jag passar på att gå på. Det händer även att jag själv utför statistiska analyser, även om det nuförtiden mest är doktorander som gör det. Jag försöker även jobba hemifrån en eller två dagar i veckan för att få ro att till exempel läsa doktoranderna manuskript eller skriva ansökningar.

6. Hur ser du på framtiden för nutritionister?
Jag skulle vilja säga att den ser ljus ut. Det finns ett stort intresse för kost och hälsa och det behövs mer kompetens inom området. 

7. Om du skulle ge ett tips till de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta. Vad skulle det vara?
Om man vill forska inom nutritionsområdet ska man vara medveten om att det är svårt att få finansiering för ren nutritionsforskning. Vi vet att det är så mycket forskning som behövs för att vi ska förstå kostens effekter, men det gäller verkligen att man hittar sin egen nisch. Ta tillfällen till att studera och arbete utomlands för att få nyttig erfarenhet. Väl examensarbete med stor omsorg eftersom den erfarenheten gör det lättare att få en passande doktorandtjänst.

No Comments

Sorry, the comment form is closed at this time.