7 frågor med Maria Henström

Hej kära läsare,
Hoppas ni har det bra i decembermörkret. Dagens 7 frågor är med Maria Henström, nutritionist och forskare på Karolinska institutet. Trevlig läsning!

1. Vad jobbar du med idag?

Jag disputerade innan sommaren på Karolinska Institutet. Mitt forskningsprojekt gick ut på att, genom att kartlägga den genetiska bakgrunden till irritabel tarm (IBS), skaffa sig mer kunskap om vad som orsakar dessa komplexa men mycket vanliga magtarmbesvär. Jag har även ett pedagogiskt intresse och hjälper till, sedan flera år, med viss undervisning på nutritionistprogrammen, samt ger två årliga kostföreläsningar för jockeys på galoppbanan. Under hösten har jag framförallt varit kursansvarig för delkursen Klinisk Nutrition på kandidatprogrammet i nutrition.

2. Hur nådde du dit där du är idag?

Jag har alltid haft ett intresse för hälsa och att förstå hur kroppen fungerar, även i relation till kost. Efter kandidatprogrammet i nutrition kände jag mig inte riktigt ”mätt” och fortsatte därför studera på masterprogrammet (som nu är en magisterutbildning fr.o.m HT18). Där uppmärksammade Prof. Joseph Rafter mitt intresse för molekylär nutrition och IBS, och introducerade mig därför för forskare Mauro D’Amato. Jag blev då inbjuden att bli del av hans forskargrupp, först som masterstudent och efter några månader som doktorand. Joseph blev min bihandledare och är den som lobbat för att jag även ska få undervisa under tiden, vilket jag upptäckt är väldigt kul.

3. Vad är roligast med det du gör?

Det roligaste med att vara doktorand är blandningen mellan jobb och att vara student; att man får dyka in i projekt, samarbeta med andra forskare och känna att man producerar något, samtidigt som man får gå kurser och delta i andra event så som konferenser. Det är en spännande blandning och man lär sig otroligt mycket. Undervisningen är något jag upptäckt med tiden, och det är bl.a. väldigt givande att lyckas få andra att förstå något som jag vill förmedla, – att få se deras ”aha-upplevelse”. Jag har dessutom alltid själv lärt mig bäst av att lära ut till andra.

4. Hur ser en vanlig dag ut för dig?

Eftersom min huvudhandledare flyttade till Spanien för ett par år sedan, och vår grupp blev mindre och mer fysiskt splittrad än när jag började, så har även dagarna under min doktorandutbildning sett väldigt olika ut. Har jag inte varit på en kurs, konferens eller föreläsningar, så har en arbetsdag inneburit en hel del tid framför datorn. Det kan vara analys av data, läsa på om något, skriva på en artikel, maila med samarbetspartners, eller annat. Man har även ofta möten tillsammans i gruppen eller separat med handledaren om olika projekt (ofta över nätet). Arbetsdagarna är flexibla. Jag kunde jobba lite när jag ville, vilket var skönt (men i och för sig leder det ofta till att man totalt jobbar mer än 100%), och jag kunde även jobba hemifrån. Sedan jag kom tillbaka från mammaledighet har jag sista halvåret skrivit på min avhandling. Då har en vanlig dag börjat med frukost hemma med familjen, och jag har sedan suttit hemma eller på kontoret (nya huset Neo i Flemingsberg) och skrivit på min avhandling eller på annat sätt förberett för disputationen. Nu i höst lämnar jag först barnen på förskolan och går sedan och jobbar med kursen, – hemifrån, eller inne på KI där jag har en kontorsplats.

5. Hur ser du på framtiden för nutritionister?

Jag tror, och hoppas, att den ser ljus ut. Vart man än är så tycker jag man märker av ett växande intresse för mat och hälsa, och som nutritionist möts man ofta av frågor och funderingar inom området. Jag tror att det finns många olika områden där vi nutritionister skulle kunna göra nytta och skillnad. Ibland är det dock fortfarande vi själva som måste träda fram och berätta varför vi behövs.

6. Varför valde du att läsa nutritionist-utbildningen?

Jag har alltid varit lagd åt det naturvetenskapliga hållet. Efter gymnasiet (som var inriktat på ridsport och galopp) bodde jag i USA ett tag och fick där uppleva deras matkultur. Det var kanske det som gjorde att jag blev ännu mer intresserad av mat och dess relation till hälsa. Dock ville jag inte gå samma väg som min mamma (dietist), men hittade nutritionistprogrammet och kände att det passade mig då det var naturvetenskapligt inriktat, och man fick chans att förstå nutrition på ”djupet” genom att lära sig en hel del om kroppen.

7. Om du skulle ge ett tips för de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta. Vad skulle det vara?

Fundera på vad du brinner för, vad du tycker är mest intressant inom området, och gå efter det. Prata med folk omkring dig och våga även ta kontakt med de föreläsare du möter som du tycker jobbar inom ett intressant område. Kanske kan du få sommarjobb eller få in en fot genom att göra kandidat- eller masterprojekt på hans/hennes arbetsplats?