7 frågor med Clara Onell

Hej kära medlemmar!
Tiden är kommen för ännu ett inlägg med 7 frågor, i detta fall med den mångfacetterade nutritionisten Clara Onell, verksam inom psykiatrin. En annan hoppas att det snart blir lika somrigt som på hennes bild.
Nöjsam läsning!

1. Berätta lite kort om dig själv

Jag är en glad skåning bosatt i Stockholm. Reser så ofta jag bara kan, äter gärna massa mat från världens alla hörn, tränar, sjunger och umgås med mina nära och kära!

2. Varför valde du att läsa till nutritionist?

Det blev faktiskt så ganska mycket av en slump. Jag hade en lång period efter gymnasiet då jag inte visste vad jag ville göra i framtiden och i samma veva växte ett stort intresse för kost och hälsa fram. Jag fick tips om nutritionistutbildningen av en vän och sökte den helt spontant för att det lät intressant – och det har jag aldrig ångrat!

3. Vad jobbar du med idag och hur tog du dig dit?

Jag skrev min kandidatuppsats om ätbeteende vid sektionen för tillämpad neuroendokrinologi på KI och fick därefter jobb på Mandometerkliniken, en privat klinik som bedriver ätstörningsvård. Där jobbade jag på helger och lov under masterutbildningen och efter att ha läst en utbytestermin i Australien blev jag i somras rekryterad till Psykiatri Sydväst vid Huddinge sjukhus där jag idag är projektanställd.

I mitt arbete har jag övergripande ansvar över allt som rör mat till patienter på våra sju heldygnsvårdsavdelningar. Jag ansvarar bl.a. för upphandling av näringsriktiga måltider, ser till att det finns ett hälso- och miljötänk bakom vad vi serverar, att vi följer rutiner för livsmedelshygien samt utvecklar utbildningsmaterial om näringslära och vikten av en hälsosam livsstil för patienter och avdelningspersonal.

Vissa psykiatriska diagnoser är associerade med en förkortad livslängd som delvis beror på livsstilsrelaterade sjukdomar till följd av medicinering, rökning, fysisk inaktivitet och ohälsosamma matvanor. Det är viktigt att inom psykiatrin arbeta hälsofrämjande – förutom att vi satsar på att lyfta hälsosamma matvanor erbjuder vi träningspass flera gånger i veckan i ett populärt koncept som kallas braining!

4. Vad är roligast med det du gör?

Mitt jobb är väldigt varierande och otroligt lärorikt. Det roligaste är att jag får arbeta med mitt största intresse och använda min kompetens konkret inom kliniken. Jag träffar personer som är experter inom en massa spännande områden och får ta del av ny intressant psykiatriforskning som sker på kliniken och runt om i världen. Något annat jag uppskattar är arbetets flexibilitet och att jag får lov att styra min tid själv!

5. Hur ser en vanlig dag ut för dig?

Jag vaknar vid kl. 06, packar ner kaffetermos och frukost och tar pendeltåget till Flemingsberg. Oftast är jag på jobbet runt kl. 08, äter frukost och läser mejlen för att sen ta tag i dagens uppgifter. Dagarna kan sen se väldigt olika ut – de senaste veckorna har jag förberett kliniken för kommande byte av matleverantör och har fått göra allt från att provsmaka massvis med olika rätter till att lära mig allt om hur vår nya köksutrustning fungerar och hur vi ska arbeta för att minska mängden matsvinn i avdelningsköken.

6. Hur ser du på framtiden för nutritionister?

Jag är övertygad om att vår kompetens behövs allt mer i framtiden men jag tror att utmaningen ligger i att vi behöver synas mer utanför den akademiska världen. Dagens enorma flöde av påståenden kring kost och hälsa gör att vi med en vetenskaplig utbildning som sällan kan uttala oss med tvärsäkerhet riskerar att försvinna i bruset av andra, mer tongivande röster som förespråkar ex. specifika dieter eller “superfoods”.

Jag tror med andra ord vi har ett stort ansvar att på olika sätt förmedla vår kunskap!

7. Om du skulle ge ett tips till de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta. Vad skulle det vara?

Om jag bara ska ge ett tips så är det att nätverka nätverka nätverka. Ta kontakt med föreläsare från utbildningen och potentiella arbetsplatser, presentera vad du har för kompetens och intressen. Min inställning har varit att ta alla chanser som verkar roliga och utmanande. Det är värt att testa – och det finns alltid en viktig lärdom!

7 frågor med Anna Djerf

Hej i höstsolen!
Såhär på den senare delen av hösten kan det kännas tungt med jobb och plugg. Vad passar då inte bättre än lite onsdagsmotivation i form av 7 frågor? Denna gång har vi med oss nutritionisten Anna Djerf, egenföretagande konsult verksam inom märkning och regelverk för livsmedel. Vi hoppas att ni inspireras av Anna lika mycket som vi i styrelsen gör. Trevlig läsning!

1. Berätta lite kort om dig själv
Jag heter Anna, är 32 år och från Solna. Jag tog min kandidatexamen i nutrition 2010 och arbetar sedan fyra år tillbaka som konsult hemifrån. Sedan ett år bor jag och min man i Duved i Åre kommun. Jag tycker om att bygga och renovera hemma, vara ute i naturen och äta god mat. Det viktigaste i livet tycker jag är familj och frihet.

2. Varför valde du att läsa till nutritionist?
Under hela min uppväxt ville jag bli veterinär, och gick därför naturvetenskapliga programmet med djurinriktning i gymnasiet. En av kurserna var nutrition och jag insåg att den delen intresserade mig så mycket mer än övriga delar, men att nutrition hos människor nog var ännu mer intressant. Jag började leta efter utbildningar inom ämnet och hittade då Nutritionsprogrammet på SU som jag började hösten efter att jag tog studenten.

3. Vad jobbar du med idag och hur tog du dig dit?
Jag är idag konsult och hjälper livsmedelsföretag med regelfrågor. Mina kunder är exempelvis cafékedjor, godisproducenter, kosttillskottsdistributörer och europeiska konsultfirmor. De anlitar mig på distans per timme eller per uppdrag för att ta fram vilken information de ska ha på sina etiketter/produktförpackningar eller för frågor som rör produktinnehåll och svensk lagstiftning. All lagstiftning är på EU-nivå i första hand, men det finns också svensk nationell livsmedelslagstiftning.

Jag hittade inget kvalificerat jobb efter min kandidatexamen, så jag arbetade med annat i ett år innan jag började läsa masterprogrammet i nutrition. En termin in fick jag syn på en annons, ett kosttillskottsföretag sökte en nutritionist att jobba med regelfrågor. Jag fick ett sådant adrenalinpåslag där på tunnelbanan att jag fortfarande minns klart hur jag satt och läste annonsen om och om igen, för regelfrågor var något jag blivit intresserad av mer och mer, och det var dessutom ovanligt att ett företag sökte en nutritionist. Jag fick inte det jobbet, men faktiskt ett nästan identiskt jobb på samma företag som lades ut några veckor senare! Efter ett par år som anställd på regelavdelningen hade jag blivit självlärd märkningsansvarig och kände att jag inte kunde utvecklas mer i den takt och riktning jag ville. Samtidigt hade företagets kunder ett stort behov av hjälp med märkning och regelfrågor, så jag bestämde mig för att starta eget och bli konsult. Kunderna fanns ju där, det var bara att övertyga dem om att anlita mig. Det är nu drygt fyra år sedan, och jag har inte ångrat mig en sekund trots att många tyckte jag var galen som sa upp mig från en tillsvidareanställning.

4. Vad är roligast med det du gör?
Det roligaste med det jag gör är att många av mina uppdrag är som kompetensutveckling för mig, eftersom lagstiftningen skiljer sig åt mellan olika produktgrupper. Att få tack och beröm av kunder som tycker att lagstiftning är jättesvårt är såklart också roligt.
Roligast med att vara egenföretagare är helt klart friheten och i mitt fall att jag kan jobba oavsett var jag befinner mig! Jag bor i fjällen trots att nästan alla mina kunder finns i Stockholm, och kan vara ledig när det passar mig. Att vara egen är inte för alla, för det kan vara stressigt att inte veta när nästa uppdrag kommer, att inte kunna vara helt ledig på semestern eller om det blir konflikter med en kund. Samtidigt bestämmer jag helt själv vad jag vill jobba med, hur, och med vem. Nu har också mitt företag blivit så pass etablerat att jag har löpande uppdrag från fasta kunder, och inte heller bara ett uppdrag åt gången.

5. Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Jag arbetar hemifrån, men har en kontorsplats på ett företagshotell dit jag går några gånger i veckan. Jag går upp tidigt men börjar inte alltid arbeta tidigt. Vi äter frukost i soffan, sen går jag ut med hunden och fixar en del hemma.
Arbetsdagen börjar med att läsa mejl och svara på de som är viktigast och mest brådskande. Därefter fortsätter jag arbeta med påbörjade uppdrag, det kan vara en etikett för en alkoholfri öl gjord av en kund som ska korrekturläsas, eller ett etikettunderlag för julens kommande saffransbullar på cafékedjan som ska sättas ihop. Annars är det frågor från utländska företag om hur reglerna för ost ser ut i Sverige, utredningar om vilka säljande uttryck som är tillåtna på tomatsås, förklara varför hälsopåståenden inte får skrivas hur som helst osv. Väldigt varierande uppdrag, men allt sker digitalt. Jag har inga fysiska produkter framför mig, inte heller speciellt många kundmöten. Under 2018 har jag haft ett enda möte men desto fler telefonsamtal.

Vissa dagar, beroende på dag i månaden, måste också administration för företaget skötas och jag skickar fakturor till kunder samt till min redovisningskonsult som sköter min företagsekonomi. Oftast arbetar jag på förmiddagen, tar en lång paus mitt på dagen för lunch, hundpromenad och kanske träning, sen arbetar jag ibland lite till på eftermiddagen. De dagar jag har mycket jobb eller flera uppdrag som ska in samtidigt blir det såklart fler timmar framför datorn och mer effektiv lunch.

6. Hur ser du på framtiden för nutritionister?
På ett sätt ser jag inte mig själv eller andra som ”nutritionist” längre, på ett bra sätt! Det jag menar är att en nutritionist kan göra så mycket att själva ordet egentligen bara beskriver utbildningen, inte vad man arbetar med. Därför ser jag en ljus framtid för nutritionister, där man skapar sina egna tillfällen och använder den breda kunskapen vi har för att skapa sig ett skräddarsytt arbete. Det kommer alltid finnas arbeten och platser att fylla för människor med vår kompetens.

7. Om du skulle ge ett tips till de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta. Vad skulle det vara?
Var inte rädd för att gå ytterligare en utbildning inom ett annat område för att kunna kombinera nutritionen med en annan bransch. Jag skulle exempelvis kunna läsa några kurser juridik för att bli ännu vassare i mitt jobb. Att läsa pedagogik, marknadsföring eller sälj skulle kunna ge grunden till ett drömjobb för någon annan. Sök också jobb där du uppfyller bara hälften av kraven, vänta inte på en annons där du kan pricka in varenda kompetens som efterfrågas. Jobbet jag sökte på regelavdelningen krävde att jag pratade tyska, vilket jag inte gör och det var jag ärlig med i min ansökan. Jag fick ju jobbet ändå, så ta chansen!