Nutritionistföreningen | karolinska institutet
93
archive,tag,tag-karolinska-institutet,tag-93,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.4.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.4.7,vc_responsive

7 frågor med Clara Onell

Hej kära medlemmar!
Tiden är kommen för ännu ett inlägg med 7 frågor, i detta fall med den mångfacetterade nutritionisten Clara Onell, verksam inom psykiatrin. En annan hoppas att det snart blir lika somrigt som på hennes bild.
Nöjsam läsning!

1. Berätta lite kort om dig själv

Jag är en glad skåning bosatt i Stockholm. Reser så ofta jag bara kan, äter gärna massa mat från världens alla hörn, tränar, sjunger och umgås med mina nära och kära!

2. Varför valde du att läsa till nutritionist?

Det blev faktiskt så ganska mycket av en slump. Jag hade en lång period efter gymnasiet då jag inte visste vad jag ville göra i framtiden och i samma veva växte ett stort intresse för kost och hälsa fram. Jag fick tips om nutritionistutbildningen av en vän och sökte den helt spontant för att det lät intressant – och det har jag aldrig ångrat!

3. Vad jobbar du med idag och hur tog du dig dit?

Jag skrev min kandidatuppsats om ätbeteende vid sektionen för tillämpad neuroendokrinologi på KI och fick därefter jobb på Mandometerkliniken, en privat klinik som bedriver ätstörningsvård. Där jobbade jag på helger och lov under masterutbildningen och efter att ha läst en utbytestermin i Australien blev jag i somras rekryterad till Psykiatri Sydväst vid Huddinge sjukhus där jag idag är projektanställd.

I mitt arbete har jag övergripande ansvar över allt som rör mat till patienter på våra sju heldygnsvårdsavdelningar. Jag ansvarar bl.a. för upphandling av näringsriktiga måltider, ser till att det finns ett hälso- och miljötänk bakom vad vi serverar, att vi följer rutiner för livsmedelshygien samt utvecklar utbildningsmaterial om näringslära och vikten av en hälsosam livsstil för patienter och avdelningspersonal.

Vissa psykiatriska diagnoser är associerade med en förkortad livslängd som delvis beror på livsstilsrelaterade sjukdomar till följd av medicinering, rökning, fysisk inaktivitet och ohälsosamma matvanor. Det är viktigt att inom psykiatrin arbeta hälsofrämjande – förutom att vi satsar på att lyfta hälsosamma matvanor erbjuder vi träningspass flera gånger i veckan i ett populärt koncept som kallas braining!

4. Vad är roligast med det du gör?

Mitt jobb är väldigt varierande och otroligt lärorikt. Det roligaste är att jag får arbeta med mitt största intresse och använda min kompetens konkret inom kliniken. Jag träffar personer som är experter inom en massa spännande områden och får ta del av ny intressant psykiatriforskning som sker på kliniken och runt om i världen. Något annat jag uppskattar är arbetets flexibilitet och att jag får lov att styra min tid själv!

5. Hur ser en vanlig dag ut för dig?

Jag vaknar vid kl. 06, packar ner kaffetermos och frukost och tar pendeltåget till Flemingsberg. Oftast är jag på jobbet runt kl. 08, äter frukost och läser mejlen för att sen ta tag i dagens uppgifter. Dagarna kan sen se väldigt olika ut – de senaste veckorna har jag förberett kliniken för kommande byte av matleverantör och har fått göra allt från att provsmaka massvis med olika rätter till att lära mig allt om hur vår nya köksutrustning fungerar och hur vi ska arbeta för att minska mängden matsvinn i avdelningsköken.

6. Hur ser du på framtiden för nutritionister?

Jag är övertygad om att vår kompetens behövs allt mer i framtiden men jag tror att utmaningen ligger i att vi behöver synas mer utanför den akademiska världen. Dagens enorma flöde av påståenden kring kost och hälsa gör att vi med en vetenskaplig utbildning som sällan kan uttala oss med tvärsäkerhet riskerar att försvinna i bruset av andra, mer tongivande röster som förespråkar ex. specifika dieter eller “superfoods”.

Jag tror med andra ord vi har ett stort ansvar att på olika sätt förmedla vår kunskap!

7. Om du skulle ge ett tips till de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta. Vad skulle det vara?

Om jag bara ska ge ett tips så är det att nätverka nätverka nätverka. Ta kontakt med föreläsare från utbildningen och potentiella arbetsplatser, presentera vad du har för kompetens och intressen. Min inställning har varit att ta alla chanser som verkar roliga och utmanande. Det är värt att testa – och det finns alltid en viktig lärdom!

7 frågor med Maria Henström

Hej kära läsare,
Hoppas ni har det bra i decembermörkret. Dagens 7 frågor är med Maria Henström, nutritionist och forskare på Karolinska institutet. Trevlig läsning!

1. Vad jobbar du med idag?

Jag disputerade innan sommaren på Karolinska Institutet. Mitt forskningsprojekt gick ut på att, genom att kartlägga den genetiska bakgrunden till irritabel tarm (IBS), skaffa sig mer kunskap om vad som orsakar dessa komplexa men mycket vanliga magtarmbesvär. Jag har även ett pedagogiskt intresse och hjälper till, sedan flera år, med viss undervisning på nutritionistprogrammen, samt ger två årliga kostföreläsningar för jockeys på galoppbanan. Under hösten har jag framförallt varit kursansvarig för delkursen Klinisk Nutrition på kandidatprogrammet i nutrition.

2. Hur nådde du dit där du är idag?

Jag har alltid haft ett intresse för hälsa och att förstå hur kroppen fungerar, även i relation till kost. Efter kandidatprogrammet i nutrition kände jag mig inte riktigt ”mätt” och fortsatte därför studera på masterprogrammet (som nu är en magisterutbildning fr.o.m HT18). Där uppmärksammade Prof. Joseph Rafter mitt intresse för molekylär nutrition och IBS, och introducerade mig därför för forskare Mauro D’Amato. Jag blev då inbjuden att bli del av hans forskargrupp, först som masterstudent och efter några månader som doktorand. Joseph blev min bihandledare och är den som lobbat för att jag även ska få undervisa under tiden, vilket jag upptäckt är väldigt kul.

3. Vad är roligast med det du gör?

Det roligaste med att vara doktorand är blandningen mellan jobb och att vara student; att man får dyka in i projekt, samarbeta med andra forskare och känna att man producerar något, samtidigt som man får gå kurser och delta i andra event så som konferenser. Det är en spännande blandning och man lär sig otroligt mycket. Undervisningen är något jag upptäckt med tiden, och det är bl.a. väldigt givande att lyckas få andra att förstå något som jag vill förmedla, – att få se deras ”aha-upplevelse”. Jag har dessutom alltid själv lärt mig bäst av att lära ut till andra.

4. Hur ser en vanlig dag ut för dig?

Eftersom min huvudhandledare flyttade till Spanien för ett par år sedan, och vår grupp blev mindre och mer fysiskt splittrad än när jag började, så har även dagarna under min doktorandutbildning sett väldigt olika ut. Har jag inte varit på en kurs, konferens eller föreläsningar, så har en arbetsdag inneburit en hel del tid framför datorn. Det kan vara analys av data, läsa på om något, skriva på en artikel, maila med samarbetspartners, eller annat. Man har även ofta möten tillsammans i gruppen eller separat med handledaren om olika projekt (ofta över nätet). Arbetsdagarna är flexibla. Jag kunde jobba lite när jag ville, vilket var skönt (men i och för sig leder det ofta till att man totalt jobbar mer än 100%), och jag kunde även jobba hemifrån. Sedan jag kom tillbaka från mammaledighet har jag sista halvåret skrivit på min avhandling. Då har en vanlig dag börjat med frukost hemma med familjen, och jag har sedan suttit hemma eller på kontoret (nya huset Neo i Flemingsberg) och skrivit på min avhandling eller på annat sätt förberett för disputationen. Nu i höst lämnar jag först barnen på förskolan och går sedan och jobbar med kursen, – hemifrån, eller inne på KI där jag har en kontorsplats.

5. Hur ser du på framtiden för nutritionister?

Jag tror, och hoppas, att den ser ljus ut. Vart man än är så tycker jag man märker av ett växande intresse för mat och hälsa, och som nutritionist möts man ofta av frågor och funderingar inom området. Jag tror att det finns många olika områden där vi nutritionister skulle kunna göra nytta och skillnad. Ibland är det dock fortfarande vi själva som måste träda fram och berätta varför vi behövs.

6. Varför valde du att läsa nutritionist-utbildningen?

Jag har alltid varit lagd åt det naturvetenskapliga hållet. Efter gymnasiet (som var inriktat på ridsport och galopp) bodde jag i USA ett tag och fick där uppleva deras matkultur. Det var kanske det som gjorde att jag blev ännu mer intresserad av mat och dess relation till hälsa. Dock ville jag inte gå samma väg som min mamma (dietist), men hittade nutritionistprogrammet och kände att det passade mig då det var naturvetenskapligt inriktat, och man fick chans att förstå nutrition på ”djupet” genom att lära sig en hel del om kroppen.

7. Om du skulle ge ett tips för de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta. Vad skulle det vara?

Fundera på vad du brinner för, vad du tycker är mest intressant inom området, och gå efter det. Prata med folk omkring dig och våga även ta kontakt med de föreläsare du möter som du tycker jobbar inom ett intressant område. Kanske kan du få sommarjobb eller få in en fot genom att göra kandidat- eller masterprojekt på hans/hennes arbetsplats?