Nutritionistföreningen | forskning
69
archive,tag,tag-forskning,tag-69,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.4.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.4.7,vc_responsive

7 frågor med Maria Henström

Hej kära läsare,
Hoppas ni har det bra i decembermörkret. Dagens 7 frågor är med Maria Henström, nutritionist och forskare på Karolinska institutet. Trevlig läsning!

1. Vad jobbar du med idag?

Jag disputerade innan sommaren på Karolinska Institutet. Mitt forskningsprojekt gick ut på att, genom att kartlägga den genetiska bakgrunden till irritabel tarm (IBS), skaffa sig mer kunskap om vad som orsakar dessa komplexa men mycket vanliga magtarmbesvär. Jag har även ett pedagogiskt intresse och hjälper till, sedan flera år, med viss undervisning på nutritionistprogrammen, samt ger två årliga kostföreläsningar för jockeys på galoppbanan. Under hösten har jag framförallt varit kursansvarig för delkursen Klinisk Nutrition på kandidatprogrammet i nutrition.

2. Hur nådde du dit där du är idag?

Jag har alltid haft ett intresse för hälsa och att förstå hur kroppen fungerar, även i relation till kost. Efter kandidatprogrammet i nutrition kände jag mig inte riktigt ”mätt” och fortsatte därför studera på masterprogrammet (som nu är en magisterutbildning fr.o.m HT18). Där uppmärksammade Prof. Joseph Rafter mitt intresse för molekylär nutrition och IBS, och introducerade mig därför för forskare Mauro D’Amato. Jag blev då inbjuden att bli del av hans forskargrupp, först som masterstudent och efter några månader som doktorand. Joseph blev min bihandledare och är den som lobbat för att jag även ska få undervisa under tiden, vilket jag upptäckt är väldigt kul.

3. Vad är roligast med det du gör?

Det roligaste med att vara doktorand är blandningen mellan jobb och att vara student; att man får dyka in i projekt, samarbeta med andra forskare och känna att man producerar något, samtidigt som man får gå kurser och delta i andra event så som konferenser. Det är en spännande blandning och man lär sig otroligt mycket. Undervisningen är något jag upptäckt med tiden, och det är bl.a. väldigt givande att lyckas få andra att förstå något som jag vill förmedla, – att få se deras ”aha-upplevelse”. Jag har dessutom alltid själv lärt mig bäst av att lära ut till andra.

4. Hur ser en vanlig dag ut för dig?

Eftersom min huvudhandledare flyttade till Spanien för ett par år sedan, och vår grupp blev mindre och mer fysiskt splittrad än när jag började, så har även dagarna under min doktorandutbildning sett väldigt olika ut. Har jag inte varit på en kurs, konferens eller föreläsningar, så har en arbetsdag inneburit en hel del tid framför datorn. Det kan vara analys av data, läsa på om något, skriva på en artikel, maila med samarbetspartners, eller annat. Man har även ofta möten tillsammans i gruppen eller separat med handledaren om olika projekt (ofta över nätet). Arbetsdagarna är flexibla. Jag kunde jobba lite när jag ville, vilket var skönt (men i och för sig leder det ofta till att man totalt jobbar mer än 100%), och jag kunde även jobba hemifrån. Sedan jag kom tillbaka från mammaledighet har jag sista halvåret skrivit på min avhandling. Då har en vanlig dag börjat med frukost hemma med familjen, och jag har sedan suttit hemma eller på kontoret (nya huset Neo i Flemingsberg) och skrivit på min avhandling eller på annat sätt förberett för disputationen. Nu i höst lämnar jag först barnen på förskolan och går sedan och jobbar med kursen, – hemifrån, eller inne på KI där jag har en kontorsplats.

5. Hur ser du på framtiden för nutritionister?

Jag tror, och hoppas, att den ser ljus ut. Vart man än är så tycker jag man märker av ett växande intresse för mat och hälsa, och som nutritionist möts man ofta av frågor och funderingar inom området. Jag tror att det finns många olika områden där vi nutritionister skulle kunna göra nytta och skillnad. Ibland är det dock fortfarande vi själva som måste träda fram och berätta varför vi behövs.

6. Varför valde du att läsa nutritionist-utbildningen?

Jag har alltid varit lagd åt det naturvetenskapliga hållet. Efter gymnasiet (som var inriktat på ridsport och galopp) bodde jag i USA ett tag och fick där uppleva deras matkultur. Det var kanske det som gjorde att jag blev ännu mer intresserad av mat och dess relation till hälsa. Dock ville jag inte gå samma väg som min mamma (dietist), men hittade nutritionistprogrammet och kände att det passade mig då det var naturvetenskapligt inriktat, och man fick chans att förstå nutrition på ”djupet” genom att lära sig en hel del om kroppen.

7. Om du skulle ge ett tips för de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta. Vad skulle det vara?

Fundera på vad du brinner för, vad du tycker är mest intressant inom området, och gå efter det. Prata med folk omkring dig och våga även ta kontakt med de föreläsare du möter som du tycker jobbar inom ett intressant område. Kanske kan du få sommarjobb eller få in en fot genom att göra kandidat- eller masterprojekt på hans/hennes arbetsplats?

7 frågor med Marie Löf

Varma sommarhälsningar allesammans!
Tid för ett nytt inlägg med 7 frågor. Turen har kommit till Marie Löf, nutritionist och forskare vid KI med gedigen erfarenhet och kunskap. Håll till godo.
Och ha ett fortsatt härligt sommarväder!

 

 

1. Vad jobbar du med idag?

Forskning

2. Hur nådde du dit där du är idag?

Jag skulle säga att det är ganska mycket en slump. Jag hade ingen klar bild av vad jag ville göra efter min nutritionistutbildning men jag ville fördjupa mig och lära mig mer om nutrition och graviditet. När jag gjorde mitt examensarbete inom det området fördjupades intresset vilket ledde till att jag blev doktorand. Och sedan har det ena lett till det andra och så har jag blivit kvar i forskningen. Jag har dock även kombinerat forskningen med att ha ett eget företag samt skriva populärvetenskapliga böcker vilket har varit väldigt roligt.

3. Vad är roligast med det du gör?

Att ständigt ställas inför utmaningar vilket innebär en ständig utveckling!

4. Hur ser en vanlig dag ut för dig?

I min nuvarande roll som forskningsledare så består mina dagar till stor del av projektledning och handledning av mina medarbetare.

5. Hur ser du på framtiden för nutritionister?

Jag skulle säga att den är god. Nutrition är ju ett ständigt aktuellt ämne och ett område som växer stort nu är eHälsa där det kommer behövas kompetens inom såväl mätmetodik, interventioner och individuell rådgivning kopplat till nutrition.

6. Varför valde du att läsa nutritionist-utbildningen?

Jag fick redan som barn med mig att kosten har betydelse för hälsan eftersom min pappa hade förlorat tre syskon tidigt i livet i hjärtkärlsjukdom och de kvarvarande syskonen fick speciella kostråd. När mitt intresse för naturvetenskap senare väcktes fastnade jag för nutritionistutbildningen där jag kunde kombinera nutrition och kemi.

7. Om du skulle ge ett tips för de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta. Vad skulle det vara?

Var inte rädd för att prova lite olika arbeten!

 

 

7 frågor med Fredrik Rosqvist

Hej!

I serien 7 frågor träffar vi nutritionister i arbetslivet. Tanken bakom serien är att lyfta fram yrket och visa på den stora bredd som utbildningen ger. Denna gång är vi glada att presentera nutritionisten och forskaren Fredrik Rosqvist. Fredrik gör för närvarande sin Postdok vid University of Oxford med fokus på fettsyrametabolismen. Mycket spännande tycker vi och önskar honom stort lycka till!

 

Fredrik Rosqvist

 

1. Berätta lite kort om dig själv

Jag tog examen 2010, därefter gick jag raka vägen in i forskningsvärlden. Jag blev projektanställd på deltid för att jobba med en interventionsstudie i Uppsala, där jag också hade gjort mitt examensarbete. Därefter blev jag antagen som doktorand på heltid och försvarade min avhandling 2016, som handlade om olika fetters effekt på kroppssammansättning, fettinlagring och metabolism.

2. Varför valde du att läsa till nutritionist? 

Jag blev fascinerad av hur maten påverkar kroppen och ville förstå hur/varför. Intresset uppstod när jag var ca 15 år och insåg att kosten påverkar idrottsliga prestationer. Nutritionsintresset som sådant tog dock snabbt överhanden och under gymnasiet gick jag all-in för att bli nutritionist. Jag hade inget specifikt yrkesmål när jag började utan har hela tiden drivits av min egen nyfikenhet av att vilja förstå mer, och det gäller fortfarande.

3. Vad jobbar du med idag och hur tog du dig dit?

Ända sedan jag blev doktorand har jag jobbat heltid med forskning. Under studietiden fick jag klart för mig att jag ville forska, så inför mitt examensarbete sökte jag upp en grupp som ägnade sig åt det jag själv helst skulle vilja göra, nämligen kostinterventioner med fokus på fett; se punkt 1. Efter att min avhandling var klar stannade jag kvar i samma grupp ytterligare ett år samtidigt som jag planerade för nästa steg, att byta forskargrupp en tid för att inhämta nya kunskaper och bli mer självständig som forskare (postdok). Jag planerade ett projekt och beviljades pengar för detta, så nu gör jag min postdok vid University of Oxford där jag undersöker fettsyrametabolismen i levern med hjälp av stabila isotoper.

4. Vad är roligast med det du gör?

Det roligaste är att försöka förstå fysiologin bakom de resultat/effekter vi ser i våra studier, väva samman detta med vad som observerats i tidigare studier och skriva ihop en artikel som bidrar med ny information/förståelse. Att tolka data helt enkelt. För att kunna göra det behöver man vara väl insatt i ämnet, vilket innebär att läsa många artiklar och fundera mycket, vilket jag finner stimulerande. Det är en väldigt häftig känsla att kunna bidra med en ny pusselbit. Att åka på konferens och presentera sina resultat, ta del av andras och diskutera med forskare inom samma fält är också väldigt stimulerande.

5. Hur ser en vanlig dag ut för dig?

En ”vanlig” dag är omväxlande och beror helt på vilken (studie)fas vi befinner oss i. Jag jobbar främst med interventionsstudier; först ska studien planeras och läggas upp noggrant för att kunna besvara huvudfrågeställningen – vad ska deltagarna äta och hur länge? Vilka deltagare ska vi inkludera och hur många? Vilka mätningar ska vi göra? osv. I denna fas blir det mycket diskussion med medarbetare om för- och nackdelar, liksom jämförelser med tidigare litteratur. När detta är gjort skrivs en ansökan om etisk prövning, där upplägget förklaras i detalj och risker för deltagarna vägs mot kunskapen studien förväntas ge; så det krävs en hel del förarbete innan studien kan börja. När studien väl är igång blir det ofta mycket logistik och praktiska göromål– kommunicera med och träffa deltagare, dela ut studielivsmedel, utföra mätningar/samla in data, analysera prover på labb etc – vilket är en intensiv men väldigt givande period. När studien väl är genomförd återstår statistisk analys av data och försöka förstå vad det blev av allt, och skriva en eller flera artiklar.
Periodvis går mycket tid till att skriva ansökningar om pengar.
Nu under postdokperioden ligger mycket fokus på att lära nya tekniker för att studera ämnet djupare.

6. Hur ser du på framtiden för nutritionister?

Jag är positiv och är av uppfattningen att framtiden blir vad vi gör den till. Vet man vad man vill och vågar satsa tror jag framtiden ser bra ut.

7. Om du skulle ge ett tips till de nutritionister/blivande nutritionister som läser detta. Vad skulle det vara?

Fundera på vad du vill ha ut av utbildningen/vad du vill göra när du blir ”klar” – vad behöver du göra för att komma dit? Komplettera utbildningen därefter. Våga satsa på det du vill göra, men var beredd att jobba för det. Skaffa (relevant) erfarenhet under tiden om möjligt, t ex sommarjobb inom livsmedelsindustrin, i någon forskargrupp, kurs i statistik, retorik, presentationsteknik, skrivande etc.